Parkettgolv – historian bakom
Visste du att efter det stampade jordgolvet, så är trägolv det äldsta golvmaterialet? Parkettgolv har sitt ursprung från Frankrike. Golvtypen kan ha förekommit så tidigt som på medeltiden, men det var under 1600-talet som parketten blev allt vanligare. Det var till en början en exklusiv hantverksdetalj som var reserverad för de kungliga och adeln och var väldigt ovanligt i enklare hem.
Parkettgolven delas in i två olika huvudgrupper – stavparkett och rutparkett, där rutparketten är den äldsta formen av de två. Till rutparkett användes breda golvbrädor i olika träslag och det lades i stora rutmönster eller i andra mer komplicerade mönster. Dessa mönsterbilder ramades sedan in med ett ramträ och bildade på så sätt en ruta. Parketten spikades med smidd spik, med synliga spikhuvuden. Detta kom att förändras på 1700-talet när den s.k skråspikningen blev populär, detta innebär att spiken gjordes osynlig genom att den slogs in i golvbrädans kant. Rutorna, som ofta var meterbreda, kunde läggas antingen parallellt med väggarna i rummet eller diagonalt.
Den andra varianten av parkettgolv – stavparkett, kom att utvecklas under 1800-talet. Dock blev parkettgolv omodernt under 1800-talets första hälft och golven täcktes över med stora mattor. Det var inte omodernt särskilt länge, för under andra hälften av 1800-talet blev parkett återigen populärt och då framförallt i salonger och matsalar i borgerliga bostäder. Golvläggningen var något som fortfarande krävde stor yrkesskicklighet och var ett genuint hantverk, däremot tillverkades parkettgolven nu i snickerifabrik. Rutor i olika mönster levererades färdiga för läggning på undergolv. De klassiska rutmönstren utökades med geometriska mönster och stjärnor, ibland användes även en kombination av olika träslag och med inslag av intarsia.
I slutet av 1800-talet och början 1900-talet blir golvläggningsmetoder allt mer standardiserade, vilket gör att lyxstämpeln på parkettgolv till viss del försvinner. Man har även kommit underfund med att parkettgolv är såväl hygienisk som lättskött och slittåligt, med tanke på de nästan icke existerande springorna. Stavparketten får sitt stora genombrott och fiskbensparketten kommer nu att utvecklas och bli den vanligaste typen av parkettläggning och en standard i stadsvåningar. Vidare på 1940-talet dyker en ny metod för golvläggning upp – lägga flytande golv. Detta innebär att en sandbädd som jämnades ut lades på betongbjälklaget, på bädden lade man sedan lösa träreglar där man fäste lamellbrädorna. Med denna metod sparade man både tid och material och metoden kom att bli vanlig i hyreshus då den även gav bättre ljudisolering mellan våningar.
Massiva parkettgolv har idag ersatts med framförallt lamell- och laminatparkett. Lamellgolvet lanserades på 1930-talet och består av tunna stavar limmade på träfaner. Stavarnas faner är oftast ek, ask eller bok. Lamellgolv golv kan passa bra i byggnader från 1940-talet och framåt samt nyare hus med betongbjälklag för att ändå få den rustika känslan av trägolv.
Golvläggningsmetoderna har fortsatt att utvecklas och idag finns det även de så kallade klickgolven, där man enkelt “klickar” i brädorna i varandra. Detta har gjort att även privatpersoner, med rätt verktyg och tungan rätt i mun, kan lägga golv själva. Däremot är det alltid en god idé att anlita professionell golvläggare. Det ger bäst förutsättningar för ett felfritt golv.